Uppslagsorden "Sjörövare", "Pirat" och "Pirater" omdirigerar hit. För kortfilmen från 1934, se Sjörövare (film). För en typ av handväska, se Pirat (väska) För andra betydelser, se Pirater (olika betydelser). miniatyr|Sjöröveriets traditionella flaggfärg utgörs sedan 1700-talet av ett dödens motiv på svart fält, kallad sjörövarflagga, dödskalleflagga eller svart flagg, i modern tid även Jolly Roger (engelska för ”Glade Råger”), vilket tolkats som dödskallens flin och dess koppling till döden eller djävulen, vilket i engelskan har noanamnet Roger. Sjöröveri (röveri till sjöss) är överfall på främst handelsfartyg i syfte att kapa och plundra dem, alternativt, särskilt i äldre tider, sjölandsatta plundringsräder via kusten eller vattendrag, och har bedrivits så länge människor har färdats på haven. Det finns även sanktionerat sjöröveri kallat kapningsverksamhet.
Den som bedriver sjöröveri kallas sjörövare eller pirat, bådadera uppkomna i de europeiska språken omkring 1400-talet (pirat i svenskan sedan 1600-talet). Tidigare användes bland annat begreppet viking i de väst- och nordeuropeiska språken.
Sjöröveri förekommer idag bland annat i Guineabukten, utanför Somalia och i Malackasundet.
Etymologi och betydelse Begreppet sjörövare (därtill sjöröveri) är belagt i svenskan sedan 1430-talet i Själens tröst (Siælinna thrøst), då som (jämför ) och avser helt enkelt röveri till eller från sjöss.
Begreppet pirat är belagt i svenskan sedan 1644 och kommer av det latinska ordet pirata, möjligen via franskan som pirate, vilket härstammar från det forngrekiska ordet peiratís (πειρατής) i samma betydelse (ungefär "angripare" i direktöversättning), som i sig från peiráō (πειράω) som betyder "angriper", "försöker", "riskerar" och är rotbesläktat med fara.https://www.etymonline.com/word/*per-?ref=etymonline_crossreference#etymonline_v_52726https://lsj.gr/wiki/%CF%80%CE%B5%CE%B9%CF%81%CE%AC%CF%89 En av de äldsta definitionerna av ordet pirat, pirate, som förekommer i engelska lexikon fastslår att ordet är identiskt med "ett slags skepp".A Dictionary of the first, or Oldest Words in the English Language: from the Semi – Saxon period of A.D. 1250 to 1300. consisting of An Alphabethical Inventory of Every Word Found in the Printed English Literature of the 13th Century, 1863alt=|miniatyr|Ching Shih, anses ha varit den mäktigaste och mest framgångsrika piraten i världshistorien.
Ordet pirat har också fått moderna betydelser i det att det även exempelvis kan åsyfta personer som illegalt kopierar och distribuerar varor av olika slag (t.ex. hårdvara, mjukvara, etc), så kallat piratkopiering. I samma veva används stundom begreppet kapare för de som utför piratkopiering av rättfärdiga skäl, till exempel att kopiera och distribuera övergivna eller ej tillgängliga varor (t.ex. abandonware), illegalt ladda ner mjukvara de tidigare redan köpt eller för att testa mjukvaran i syfte att sedan köpa den legalt.
En tydlig åtskillnad mellan att under vissa perioder vara sjörövare och under andra perioder vara handlande köpman, görs i ett utdrag ur Egil Skallagrimssons saga om Bjørn Farmann ("Björn Brynjolfsson"):
Kaparverksamhet
Kaparverksamhet eller kaperi är sanktionerat sjöröveri utfärdat av regeringar i krigstid till utvalda sjöbesättningar, vilket innebär att de fritt kan kapa och plundra skepp tillhörande fienden helt lagligt. Sanktionerna utfärdades genom så kallade kaparbrev och de som bedrev kaparverksamhet kallas kapare eller fribrytare ().
Sedan 1856 är kaparverksamhet förbjuden enligt internationell rätt.
Sjöröveriets historia Från sjöröveriets begynnelse Antikens europeiska storkulturer växte fram runt Medelhavet på grund av handelsvägarna. Fenicierna grundade den första handelsstormakten i Medelhavet; baserad på kolonisering, utforskning och handel i regionen. Feniciska fartyg tog sig ut ur Medelhavet genom Gibraltar sund och besökte till och med England (de kan även ha rest ännu längre norrut också och söderut längs Afrikas kust). Feniciernas oskyddade handel blev genast föremål för sjörövare; landsstråtrövare gick helt enkelt till sjöss, eftersom det var långt enklare och lönsammare att tillskansa sig rikedomar längs de rika handelsvägarna till havs. Piratexpeditioner utgick från Grekland och sjörövarna hade en god bas i Kilikien.Havens stråtrövare, Robert Hermansson, Prisma, 1999, sid. 12–15alt=|miniatyr|Søren Norby, dansk amiral och ledare av en egen flotta som härjade i Östersjön..
Det gryende romerska riket hade våldsamma problem med sjöröveri. Romarna hade ingen stående flotta för patrullering och skydd av kusterna, så piraterna tog sig stora friheter. De plundrade till och med fartyg utanför imperiets huvudstad Rom. En vanlig berättelse från antiken är hur Julius Caesar i sin ungdom togs fången av ett gäng pirater och utlämnade honom först efter att han erlagt lösesumma. År 69–66 f.Kr. utrustade Pompejus en expedition till Kilikien och gjorde slut på sjöröveriet som plågat Medelhavet i århundraden.Hermansson, sid. 16–20
Sjöröveriet på Medelhavet tilltog allteftersom det romerska riket förföll, men i århundraden efter dess fall, låg sjöröveriet också på ett minimum. Detta eftersom handeln på Medelhavet inte längre var stor och omfattande och det helt enkelt inte fanns någon marknad för sjöröveri.
Medeltida sjöröveri förekom i de europeiska farvattnen, och termen viking användes i flera västeuropeiska språk som översättning av latinets pirate från mitten av medeltiden till cirka 1400-talet. Historiska museet skriver på sin temawebb om vikingar: Ordet viking finns på några få runstenar från perioden och verkar oftast betyda ungefär ”sjörövare”. Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv. Historiska museets temawebb om vikingar I den nordtyska handelsalliansen Hansans fotspår följde också rikligt sjöröveri på Östersjön. De mest kända sjörövarna från denna tid var vitalianerna, ledda av Klaus Störtebeker, och som fick hansestäderna att utrusta en expedition för att fånga honom.Hermansson, sid. 31–34
I Östersjön på 1500-talet fanns det svenska, danska och tyska pirater. En ledare var den danska amiralen Søren Norby som var baserad i Visby, då dansk. Han hade en egen piratflotta och tog både svenska och tyska fartyg. Han stödde kungen av Danmark Kristian II:s krig mot Lübeck och Sverige 1517–1520. Barbareskpiraterna
miniatyr|stående|Sir Henry Morgan är en av de mest kända sjörövarna i historien. När Granada i emiratet Granada föll år 1492 och hela Spanien stod återerövrat, flydde morerna till Nordafrikas kuster och bildade sig där egna stater. De var törstiga efter hämnd på Spanien och åtog sig snart att bedriva sjöröveri i Medelhavet för att hämnas på Spanien och bygga sig nya rikedomar. Barbareskstaterna i Nordafrika blev beryktade, och många europeiska länder tvingades betala skatt för att korsarerna från Nordafrika skulle lämna deras fartyg ifred (även Sverige betalade sådan skatt).Hornborg, Eirik, Sjörövare, 1927, sid. 104–10. Sverige sände sin första parlamentär till Alger 1729 och betalade därefter under hela 1700-talet och ända in på 1800-talet tribut till dejen i Alger. Det betydde också att den svenska medelhavshandeln blomstrade kraftigt efter stora nordiska kriget, så förhållandet med att betala tribut gick båda vägarna.
De europeiska makterna sände ut ett antal expeditioner för att stävja korsarerna, men inte förrän 1830 lyckades man undanröja hotet när Frankrike anföll och ockuperade Alger en gång för alla.Hornborg, sid. 22–154 Även européerna bedrev sjöröveri i Medelhavet. Främst var det johanniterriddarna på Rhodos och Malta som störde turkisk trafik på havet. År 1565 hade turkarna fått nog av sjöröveriet och utrustade en armé för att belägra och inta Malta, men kriget misslyckades och Malta fortsatte vara fritt fram till 1798 när Napoleon I erövrade ön.
Sjöröveriets guldålder
Sjöröveriets klassiska era inträffade under den europeiska imperialismens tid. Spanien och Portugal var de första länderna att grunda enorma kolonialvälden på andra sidan haven, främst i Amerika. I Amerika fann spanjorerna enorma rikedomar; bland annat genom att fördärva de stora indiankulturerna, grunda guldgruvor och stora plantager. De spanska städerna i nya världen växte kraftigt i rikedom under 1500-talet, och de rikedomar som transporterades hem till Spanien över havet blev lätta byten för sjörövare från främst England, Frankrike och Nederländerna. Bland tidiga sjörövare i Amerika, särskilt Karibien, kan nämnas holländaren Piet Pieterszoon Hein som plundrade utanför Kubas kust, samt Francis Drake som år 1586 plundrade Hispaniolas (nuvarande Dominikanska republiken) huvudstad och även i övrigt gjorde det spanska väldet allvarlig skada i Karibien.Hornborg, sid. 159–163miniatyr|Svartskägg (Edward Teach) slåss mot löjtnant Robert Maynard.
Det var ett blodigt, inofficiellt krig till sjöss som utspelade sig. Spanjorerna konvojerade sina guldskepp mellan Spanien och nya världen, men sjörövarna blev allteftersom djärvare och satte själva ihop stora flottor för att attackera guldtransporterna och till och med göra räder mot de spanska städerna på öarna i Karibien och längs kusterna på det amerikanska fastlandet. Piratkriget pågick i Amerika fram till 1720-talet. Vid den tiden började kolonialmakternas militära styrka i Amerika växa; sjöfarten kunde säkras av egna reguljära militära eskadrar och det fanns inte längre någon anledning att utrusta sjörövare med kaparbrev, exempelvis. De reguljära militära styrkorna jagade slutligen bort sjörövarna från de amerikanska farvattnen.
De tidiga sjörövarna i Karibien anföll den spanska silverflottan som transporterade spanjorernas enorma byte tillbaka till Europa, och sjörövarna gjorde det som ett led i kriget mot den spanska övermakten i Europa. En av anledningarna till Spaniens krigsförklaring mot England och den spanska armadan 1588 var att en gång för alla göra slut på de engelska piraternas plundringar, så det fanns storpolitiska intressen bakom sjöröveriet. Spanjorerna såg alla utlänningar i Karibien som olagliga besökare och om utlänningar påträffades, blev de helt enkelt fängslade. Detta avskräckte dock inte, England fyllde sina skattkistor med plundrat spanskt guld, holländarna var inbegripna i frihetskrig mot Spanien och förde kriget även i nya världen, och Frankrikes hugenotter letade efter nya länder att kolonisera efter de blodiga hugenottkrigen.
Buckanjärerna
miniatyr|Amaro Pargo var en berömd pirat under sjöröveriets guldålder. Buckanjärerna kom från Hispaniola (den ö som idag utgörs av Haiti och Dominikanska republiken), där sjörövarna tidigt fick fäste och grundade egna små samhällen. Ordet buckanjär kommer från fransmännens på Haiti sätt att röka fisk som kallades för Boucan. Ursprungligen utgjorde buckanjärerna endast en samling jägare på Hispaniola, men benämningen fick vidare betydelse när de också började färdas längs kusterna och lägga sig till med att plundra spanska fartyg och båtar. I världshistorien talas det om buckanjärer som benämning på de pirater som kryssade i Karibien under sjöröveriets guldålder. Man kan också höra talas om flibustiärer på svenska, ett ord som också betecknar buckanjärerna.Hornborg, sid. 165Exquemelin; The Buccaneers of America